Hälleflundran (Hippoglossus hippoglossus), tidigare också kallad helgeflundra, är den största av alla plattfiskar och uppnår en längd av upp till 3,5 meter och vikt av 325 kilogram[1]. Förr i tiden, när fisketrycket var mindre, kunde den nå en längd av upp mot 4,7 meter[2].
Till färgen är de äldre på översidan mycket mörkt olivgröna eller nästan svarta och på undersidan är de vita. Hälleflundran är semipelagisk; den uppehåller sig gärna på djupet, ner till 1 800 meter[1], men går även upp på grundare vatten för att söka föda. Födan består huvudsakligen av fiskar, men även bläckfisk,hummer och andra kräftdjur samt blötdjur och andra ryggradslösa bottenlevande djur. Även havsfåglar har tagits enstaka gånger[2]. Hälleflundran förekommer vid Island och Grönland, längs Norges kuster och i Nordsjön, samt i Kattegatt och Öresund och även tillfälligtvis i södra Östersjön.
Leken sker vintertid på 300 till 900 meters djup, där honan, beroende på storleken, kan lägga upp till 3 miljoner pelagiska ägg. Även ynglen är pelagiska[1].
Andra arter i samma släkte, Hippoglossus stenolepis[3], finns även vid Kamtjatka och vid Kaliforniens kuster.
De torkade fenorna anses i Norge som en läckerhet och kallas rav, buken och de fetare styckena invid fenorna skärs i remsor och kallas räkling. Hälleflundran har fått sitt gamla namn helgeflundra ("helig flundra") på grund av att den tidigare var en omtyckt maträtt under fastan, då kött var förbjudet.
Hälleflundran är en starkt hotad art. Enligt Världsnaturfondens rekommendationer är den kraftigt överfiskad och bör därför inte konsumeras. Fisket är något bättre förvaltat i Stilla havet, och det finns också odlad hälleflundra, som utgör något bättre alternativ[4]. Långsam tillväxt och sen könsmognad gör att bestånden hämtar sig långsamt.
Innehåll[göm] |
Sportfiske [redigera]
Hälleflundran är en populär fisk för sportfiskare, vanligtvis så fiskar man i Norge efter denna fisk, vanliga beten är jigg, torsk eller gråsej.
Rekordet är 2,5 meter, 245 kilo; den drogs upp utanför Senja, Norge den 30 September 2011 av Norrmannen Reinhard tillsammans med vännen Ulrich Alstetter.[5]
Rödlistningsstatus [redigera]
Hälleflundra är rödlistad i IUCN:s rödlista och Greenpeaces rödlista. WWF:s rödlistar hälleflundra som varken är MSC-märkt eller odlad.
Källor [redigera]
Referenser [redigera]
- Helgeflundra i Nordisk familjebok (2:a upplagan, 1909)
- ^ [a b c] Lars Nielsen 2006. Våra fiskar ISBN 91-518-4572-5
- ^ [a b] Kai Curry-Lindahl 1985. Våra fiskar ISBN 91-1-844202-1
- ^ Fiskeriverket
- ^ WWF Fiskguide
- ^ [1]
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar